Canino de Santiago

Sommaren 2016 gick jag pilgrimsledan mellan Sarria och Santiago de Compostela. Det var 11 mil på 6 dagar. En fantastik upplevelse som gav mersmak. Efter det har vandringarna korta och långa avlöst varandra. Här delar jag med mig av mina tankar under vandringen 2016. Bland inläggen i juni samma år finns en månads förberedelser och tankarna inför vandringen.

29/ 6 På väg - Ultreia!

Nu har vi samlat hela gruppen och är på väg till Santiago de Compostela med Iberia. Därifrån åker vi buss till Sarria och hinner sova några timmar innan vi startar imorgon kl 8:30. Har ingen aning hur det kommer att gå att publicera inläggen. Jag kommer skriva varje dag och publicerar när jag kommer åt wifi.

Det kändes jättebra att träffa alla och kursledningen har gjort ett bra planeringsjobb. Det känns tryggt och bra. Nu gäller det bara att våga möta mina rädslor och släppa taget och kasta sig utför. Redan vid presentationen fick vi tala om förväntningar och rädslor. Jag fick börja redan där. Det är tufft att öppna sig och verkligen säga vad man har på hjärtat. Men efter denna resa/kurs ska jag göra det!

30/7 - Sarria till Portomarin

Idag har vi vandrat 22 km i underbar terräng. Härligt att få prata med nya människor och om viktiga saker. Det är underbart att prata med olika människor för samtalen blir så olika. En liten stund har jag promenerat själv. Jag vet att det är jobbigt för att då förmanar mig själv för både det ena och andra. Under eftermiddagen hade vi reflektioner från vandringen och det var härligt att lyfta motstånd som kom upp och få hjälp att vända på energin så den gör gott istället.

1/7 - Portomarin till Palais de Rei

Idag vandrade vi i tystnad ända fram till lunch. Temat för dagen var tacksamhet. Under vandringen skapade jag ett mantra: Tack för skorna, tack för min friska kropp, tack för att jag känner smärta, tack för att jag får uppleva detta och tack för att jag är här. Det är otroligt rogivande att vandra tyst och inte prata bort möjligheten till att utforska sig själv. Det är spännande vilka tankar som kommer upp och hur mycket huvudet går igång på. Det var bra att ta till tacksamheten när tankarna började vandra bort. Lunchrasten blev till slut två timmar lång och bestod av skratt och åter skratt. Lite omelett och glass och när det var dags att gå var det segt i benen innan vi kom i gång. Men det bästa på hela dagen var eftermiddagens samling. Då fick vi massera varandras fötter och det var otroligt skönt. 

2/7 - Palais de Rei till Castanena
Ytterligare en dag som vi vandrade i tystnad. Jag fick samtala med en av kursledarna under vandringen och det gav mig perspektiv på vissa saker som till exempel att det jag säger kommer tillbaka på mig själv och och jag behöver inte vara så hård med mig själv. Vi besökte en av många kyrkor efter vägen och det är skönt med en stunds kontemplation. I kyrkorna tänder vi ljus men det är elektriska ljus. Du stoppar i ett mynt och vips tänds ett av de elektriska ljusen. Beroende på hur stor peng du sätter i tänds ett eller flera ljus. Just denna dag stannade vi i en glänta och hade meditation. Målet är där du är nu inte att komma fram utan inse att du är på rätt plats just nu. Vandringen fortsatte och vi skulle uppmärksamma någonting efter vägen. Det första jag såg var en skalbagge och bilden av den följde med mig resten av vandringen. Träden skuggade skönt för det var mycket varmt att gå. Leden var tydligt utmärkt med pilar, musslor och KM - hänvisningar. Plötsligt befann jag mig i ett större samhälle och leden var inte lika tydlig. Till slut kom jag på att det var mycket annat som pockade på min uppmärksamhet och hänvisningar försvann i all information. Detta påminner om att hålla mig till den väg jag valt och inte irra bort mig när annat verkar mycket mer spännande. Så tydligt det blir när jag upplever det så konkret. Kursledningen hade lockad med bad och fint hotell till kvällen så det var bara att pinna på efter en lunch på calemares. Hotellet var verkligen en dröm. Pool och underbar trädgård, fina rum och egen kypare. Fotmassage och prioritering kring vad som är viktigt här i livet. Det kändes inte som benen hade gått 23km.

3/7 - Castanena till Salseda 

Sovmorgon och en dag med kortare vandring. Det kändes bra men denna dag var jobbigaste hittills. Jag hade ont i fötterna och gick långsamt. Dagen blev jättelång och det var varmt. Väl ute på leden så valde jag att gå i tystnad igen. Det är så behagligt. Denna dag skulle vi öva oss i tillit. Det var en riktig utmaning när fötterna värker och det är varmt och vägen känns så lång fast den skulle vara kort. Stannade för en Santiagokaka och en café con leche. Det smakade ljuvligt. Med lite energi i benen kom jag vidare. När jag vandrade in i ett större samhälle var jag inte riktigt hungrig men där satt alla vänner på torget och det blev en trevlig lunch med salta pommes! Sedan fick jag sällskap sista biten och det var tur vi hade ätit för det var inte ett enda ställe öppet eftersom vi kom iväg så sent. Tillslut såg vi skylten med pensionatets namn och att det var 200 m kvar. Vi var trötta och ville bara komma fram men nu fick vi verkligen öva tillit för det var de längsta 200 metrarna någonsin. Två gånger var vi på väg att vända men vi läste vägbeskrivningen och insåg att det borde ligga här. Vi fick peppa varandra när vi började tvivla och vips så var vi framme! Där var det dubbelbokat, så det blev en irrfärd med biltransport till ett underbart litet ställe med lamm och får utanför dörren. Till och med nattgäster som vi bara kunde ana, det vill säga min rumskamrat kände att någon annan än jag var inne på vårt rum...

4/7 - Salseda till Lavacolla
Idag bestämde jag mig för att inte låta mig stressas. Jag hade en tid bokad för behandling och ville inte hålla på att gå hela dagen. Jag tog rygg på en vän och talade om för henne att jag ville vara tyst och kunna tänka mina tankar utan att behöva oroa mig för att få vilse. Hon hade bra tempo och var en bra samtalspartner när saker som jag behövde lufta kom upp. Det var soligt och fint och vi hade med oss såpbubblor för dagens tema var lekfullhet. Vi stannade och bara njöt av solen på ett café. Plötsligt var vi många vänner där och skrattet var igång! När vi passerade Lavacollabäcken så passade vi på att göra som pilgrimer förr, tvätta sig innan de kom fram till Santiago. Men vi nöjde oss med fötterna. Vackra blå trollsländor virvlade runt oss, de var inte så villiga att bli med på bild. Sista sträckan gick jag i flipflops och det var hur skönt som helst. Inte stressa gjorde att jag till och med hann med ett bad.

5/7 - Lavacolla till Santiago

Vi vaknar tidigt och packar ett frukostpaket. Kvinnan på pensionatet är väldigt stressad. Det är två grupper som ska iväg och alla vill ha en kaffe innan de går. Vi känner av stressen och tycker synd om kvinnan. Då får vi veta av dem som varit där tidigare att hon är likadan när det är två gäster. Stressnivån hos mig lägger sig och jag ser fram emot vandringen som idag bara är 10.5 km. Eller hur, bara! Halvvägs stannar vi och äter vår frukost och sedan följer vi resten av leden inne i Santiago. Utan att jag fattar det är vi framme vid katedralen och pustar ut. Men bara en liten stund för nu är det dags att hämta ut våra diplom. Jag är lycklig och en härlig känsla av att jag klarade det infinner sig. Jag känner mig lugn och avslappnad. Vi sitter med på gudstjänsten som hålls för pilgrimer, tar emot välsignelsen och får tårar i ögonen. Vi ser oss om i Santiago gamla stad, lunchar, shoppar och sedan unnar vi oss en taxi till hotellet där poolen väntar. Avslutningsmiddag för gruppen, det känns vemodigt efter alla nya vänner jag fått. Tidig kväll för taxin hämtar redan 05:00.