I morgon!

Då var den sista kvällen här. Väskan är nästan packad. Jag funderar om jag ska ha kängorna i handbagaget eller inte... De är alldeles för varma att åka i ialla fall. Men tänk om bagaget skulle försvinna och jag är utan kängor när vandringen börjar. Nej, nu ska jag tänka positiva tankar och låta saken bero inatt. När jag vaknar imorgon så vet jag hur jag ska göra.

Idag har jag packat om alltihop och checkat av med packlistor så allt är med. Vattenkokaren jag tänkte ta med kommer inte med. Den fick inte plats. Jag hoppas att det löser sig ändå... Cash is King, alltså ska euros med till lite lunchmat och fika. Pass och biljett är med. Frågan är om jag ska ta med den extra tröjan eller inte... skön med huvan men jag vet inte ännu... Vilka ilandsproblem jag brottas med....!

Rolf, han har kommit fram till Santiago. Sista biten blev han påhejad. Han trodde att media hade hunnit ikapp honom men självkänslan fick en törn när han upptäckte att det var en tävling med målgång på torget framför katedralen. Pilgrimen accepterar och hittar vägen.

Två dagar...

Igår besökte jag St Jacobs kyrka. Det passade bra när jag nu ska gå till Jacobs reliker i Santiago. St Jacobs kyrka vid Kungsträdgården är ett ställe jag alltid brukar besöka när jag är i Stockholm. Förr hade de något som kallades klagomuren. Där kunde man skriva en klagan/bön/önskan och vika ihop pappret och klämma in den i muren och lämna sin bön och gå vidare. Nu kan man ta ett bibelord och meditera över. Förra gången fick jag Heliga Birgittas bön. " Visa mig, Herre, din väg och gör mig villig att gå den." Den passade så bra då och har följt mig sen dess.

Det är ett andrum både i tid och rum att vistas i en kyrka. En liten stunds andhämtning mellan shopping och allt spingande runt sevärdheter. En liten meditation kring ett bibelord som jag tog ur urnan. "Kom du som törstar. Kom, här finns vatten." Jag satt och funderade kring det och tänkte på att törst kunde vara törst på kunskap och i stillhet med mina tankar kan jag hitta kunskapen inom mig. Men i kyrkan stillas också törsten av stillhet för sinnena. Det är behagligt att sitta i en kyrka och uppleva lugnet trots allt stök utanför dörren. Jag blir förflyttad rumsligt som om jag varit på en annan plats. Det är bara fantasin som sätter gränser. Jag befann mig för en stund längs vägen till Santiago men jag såg också älven som stilla flöt fram.

Fyra sköna dagar

... ska jag ha innan jag åker. Idag var en dag då luften stod still och bara darrade av värmen. Som tur var blev vi väckta av tältgrannen kl 5. De lämnade campingen efter en stunds stuvande. Kl 7 var vi redo och kom ut på en lång promenad och spanade runt i området. Det var härligt att gå när naturen höll på att vakna. Vi skrämde upp några rådjur och fick höra massor av skönsång i träden.

Idag har jag fortsatt läsa Rolfs resebeskrivning och jag fastnade för en mening som jag måste citera: Det ingår i en vandrares mentala träning att anpassa sig till enformigheten, att vila i den, att acceptera den, att se alla tecken som bryter den. Slut citat. Det skulle passa mig bra att ha som mantra. Nu när jag noterat meningen kommer jag ihåg. Så när väntan känns lång och enformig ska jag acceptera och vila i den när jag ändå för varje stund som går förbereder mig för vandringen.

Fem soliga dagar

... vill jag ha innan det är dags för avfärd. Läser om pilgrimsvandringen genom Europa av Rolf Enander och känner mig väl förberedd. Hans söner gjorde honom sällskap några dagar men redan efter två dagar var deras kroppar slut och muskelvärken hade tagit över.

Idag har jag varit men om midsommar på Skansen. Det var ett äventyr i flera bemärkelser.  För det första var det mycket mer människor än vad vi hade trott. Det var däremot inte svenskar som var där och firade utan utländska turister. Det var inte lätt att få tag i mat heller och jag kan bli väldigt grinig om jag blir hungrig... inte rolig att var med då, men vem är väl det? Med så mycket människor och all energi det gick åt för att hitta mat blev det ingen dans och det var tråkigt men jag undrar om jag orkat dansa...

Imorgon har SMHI lovat varmt oc då vill jag bara ligga på rygg...

6 dagar till

... jag sitter på flyget till Spanien och Santiago de Compostela! Nu händer det saker. En ny vän som jag ska träffa på flyget! Till och med på Arlanda innan vi går ombord. Men snart är vi ett stort gäng som sammanstrålar på Madrids flygplats innan avgången till Santiago. Det känns bra att veta att det är någon som flyger samtidigt från Stockholm.

Idag har jag inte gett mig in i diskussioner utan bara tänkt att om det inte spelar någon roll för mig så blir det jättebra. Summa summarum, det har varit en superdag med möjligheter som vi inte anade från början. Nu har jag bäddat ned mig i sovsäcken på en mysig camping och imorgon är det midsommarafton!

8 dagar

Underbara sommarkvällar vid havet. Det känns som jag redan befinner mig vid regnbågens slut och har hittat skatten. Nu ska jag förvalta och värna om den så den blir kvar hos mig. Alla saker som jag bara tagit förgivet ter sig plötsligt värdefulla och samtidigt ovärderliga. Jag tar tacksamt emot och öppnar upp för kärleken.

Min egen väg är inte utstakad för jag har inte riktigt målet klart. Jag hoppas att vandringen på caminon ska hjälpa mig eller i alla fall hitta riktningen. Det kanske är att hoppas för mycket men min intention är att våga släppa taget och ge mig hän.

9 fjuttiga dagar kvar

Idag har jag övat på att bara vara. Upptäcka lyckan i stunden, en myra kämpande, fåglarnas kvitter, granskottens lysande gröna färg, björklövens susande och kängorna som väntar på att få komma iväg. 

10 dagar

Hurra! Jag kom mig ut på vandringstråt. En härlig dag men en tuff klättring, först upp och sen fanns det bara en väg tillbaka. Lugn och ro i sinnet och jag har njutit av naturen. Sverige är verkligen vackert och idag har jag upplevt Höga Kusten på nära håll.

11...

Okej, nu har det regnat 80 mil. Det var en skön natt med regn, forsen och fågelkvitter! Det är otroligt härligt med ljusa sommarnätter när alla smådjur är vakna! Kylslagen morgon men jag har tänkt på att acceptera och se det bästa i allt. Bättre att vara nöjd med det jag har än att vara missnöjd med det jag inte kan få. Jag längtar ut på vandring och om det vill sig väl så blir det så imorgon.

12 dagar kvar men nu rullar jag söderut

Äntligen på väg söderut och med äventyr som mål. Vi planerar en dag i taget och det är inte alldeles enkelt. Jag har oftast haft varenda vecka av sommaren planerad redan i april. Men jag har bestämt att ta dagen som den kommer och jag får påminna mig själv om att njuta varje stund. Kommer jag dessutom ihåg att vara tacksam kan jag inte begära mer. Just nu försöker jag vara tacksam för att det regnar och att jag ska få höra regndropparna smattra mot tältduken i natt. Jag tror vi kommer sova väldigt gott med den friska luften, smattrandet och älvens brus.

13 dagar till Caminon

Det är knappt två veckor kvar till vandringen på caminon startar. Men imorgon rullar jag söderut så igår och idag har det packats och stuvats och funderats men det som kommer med imorgon kommer med...

Idag lånade jag en bok av en kollega, hon som skulle vandra Vasaloppsleden. Boken heter Vägen till Santiago de Compostela och är skriven av en lumparkompis till kollegans man. Dessa hade råkat på varandra för många år sedan och då berättade han om vandringen och gav dem boken. Jag har bara hunnit läsa inledningen och är redan tagen och igenkänningen är stor. Att kalla sig pilgrim är ett ansvar och ett privilegium. Som pilgrim kommer du att bära andras drömmar. Det är något jag märker redan idag när jag berättar om vandringen att det är många som också vill vandra men som av olika anledningar inte kommer iväg. Det jag också kände igen mig själv i boken var att han under flera tillfällen tänkt på att vandra eller haft funderingar på andra mål med livet och vid ett tillfälle stod det helt klart att det är så här det måste bli. Jag vet precis när det hände för mig. Jag var i Stockholm på Mall of Scandinavia och skulle se genrepet av Melodifestivalen. Jag hade fått mejl av Human Potential om resan tidigare men denna gång så stod det helt klart att jag skulle med och jag anmäla mig. Sagt och gjort och nu är det snart dags!

15...

Idag har det regnat hela dagen och det är bara 4 grader varmt. Lite extra längtar jag då till värmen... trots tankarna härom dagen att jag var orolig att det skulle bli för varmt. Det gäller att ladda värme och sol så jag klarar mig hela vintern sedan. Nu växter det så det knakar här, solljus hela dygnet och regn i massor. Det är växtvärk ute!!! I mina ben är det gåvärk jag vill ut och promenera men inte i regnet och lite har jag hållit igen. Jag känner en förkylning i kroppen och vill att jag ska bli frisk innan jag åker iväg.

Idag berättade jag för en kollega att jag skulle ut och vandra och det skulle hon men. Hon skulle gå vasaloppsleden. Den hade inte jag hört talas om. Hon kände till pilgrimsleden i Spanien. Jag har inte berättat för så många att jag är på väg men ytterligare en kollega gjorde mig uppmärksam på Agneta Sjödins bok, En kvinnas resa. Det var den boken som satte igång mina fantasier om en vandring efter leden. Det var verkligen en inspirerande bok och verkligen personlig. Men att göra om hennes konststycke kommer jag nog inte att göra. 80 mil på 19 dagar!! För henne var det en fysisk utmaning också. För mig kommer det räcka med den andliga utmaningen, jag tror att det blir en fysisk utmaning i alla fall.

16 dagar och nätter kvar

Nu längtar jag efter värmen men jag oroar mig också för att det ska bli för varmt. Det är lättare att klä sig mot kylan antagligen därför att jag född på fjället. Om vandringen hade varat längre än en vecka antar jag att jag hade vant mig vid värmen. Men jag har med mig bikinin för det utlovas poolbad och det kan bli riktigt mysigt. Det är både semester och utbildning i ett. Jag hoppas att jag kommer hem med många erfarenheter rikare och kunskaper om mig själv som kommer fram. Det ska bli spännande att få möta sig själv.

17 korta dagar

Idag har jag packat och packat upp. Behöver jag det eller inte... När jag var klar vet jag inte om jag kommit nån vart,  jo, jag provade min regnponcho. En stor grön sak som luktar luftmadrass och jag ser ut som ett vandrande tält som till och med ser gravid ut! För att ytterligare glädja alla runt mig så har den en  fin text på ryggen -   Berg- och dalbana går fortare när det regnar!

18 dagar

Nu vill jag börja packa och sätta mig på planet och komma iväg! Men det är ingen idé att packa då får man bara plocka upp grejerna igen eftersom man glömt vad man lagt ned. Högen blir i alla fall större och större och kanske måste jag rensa snart...
Idag läste jag Byron Katies inlägg -  Alla negativa reaktioner är väckarklockor som påminner oss om att vi tror på tankar från dåtiden. Jag satt och mediterade kring det och blev rofylld. Det är skönt att tänka på besvärliga situationer och känna Katies ord fångar upp mig i ett skyddsnät.

19 dagar...

Skolavslutning och allt vad det innebär... skratt och tårar i samma ögonblick. Min egen skolavslutning gick som på räls och jag var omåttligt stolt över våra elever och tårarna var inte långt borta. Mycket slit har det varit men det har gett utdelning, vi har en lugn och trygg klass och det fick vi också bekräftat av föräldrar. Det var den bästa sommarpresenten!

I år hade jag dessutom möjligheten att vara med på yngsta sonens skolavslutning i kyrkan och det var också precis som en skolavslutning ska vara. Små barns sång till piano och rektors försök till att vara rolig men allvarlig och uppmuntrande på samma gång. Sonens klass som naturligtvis sjöng den bästa låten och allsång till Den blomstertid som vi fick sjunga till orgelmusik. Om det hade fått sluta där hade allt varit som en toppendag. Men denna mamma har tydligen inte lärt sig att de egna barnen bara vill vara. De vill inte in på en överfull restaurang för att sitta ned och äta en skolavslutningslunch med sin mamma. De ville inte heller följa med till mormor och fira med tårta att sommarlovet har börjat. Vilket resulterar i att jag blir besviken men på vad att barn är barn eller på att de inte har samma önskemål som mig på en skolavslutningsdag. Nåja, det blev lunch och tårta men på andra villkor och sedan hade vi en trevlig middag istället. Jag ska nog återgå till att bara bjuda dem på glass istället!

20 dagar kvart till start

Livet ger en vad man behöver. Idag har jag fått försvara mig och det är inte något jag brukar göra ofta. Det är något som jag kan tycka är olustigt. Jag har sällan behövt göra det men när man måste så känns det sällan bra efteråt eftersom man inte är överens. Denna gång hann jag tänka på att hålla mig saklig och inte bli arg. Under själva diskussionen lyckades jag säga min åsikt men också lyssna in. Jag tycker att jag lyckades bra kanske hade det med platsen att göra. Ica är tydligen ett bra ställe, båda parter måste hålla ned tonläget, inte se för arga ut och framför allt hålla sig avslappnade och se ut som om det bara  är småprat. Nu när jag har tänkt över situationen kan jag komma på saker som jag såklart hade kunnat göra annorlunda. Jag borde ha ställt mer frågor för att förstå problemet bättre...

Idag är jag dock tacksam för att jag har möjlighet att meditera i grupp. Många frågor och problem blir lösta antingen via meditationen eller i samtalen efteråt. Det var faktiskt en gammal meditationsvän som tyckte att jag skulle blogga om vandringen på caminon. Först tänkte jag att det blir att skriva om samma sak varje dag men jag kom på att jag vill skriva och det var en spark i baken att komma igång. Bara för att komma igång började jag med nedräkningen. Därför blir det lite allt möjligt nu.

21 dagar

Nu är det exakt tre veckor innan jag ska vara på flygplanet och på väg! Arrangörerna har bråda dagar att sammanställa allas flygtider. Det blir några timmars väntan på Madrids flygplats men då antar jag att vi är i gott sällskap och har tid att lära känna varandra. Jag försöker tänka att väntan är tid till eftertanke. Den stunden som du är på en plats och det enda du kan påverka är dina tankar. Det kan bli en stunds meditation eller ett tillfälle att prata med nya människor. Jag hoppas att tiden på Madrids flygplats blir en stund av båda delarna.

Packningen börjar ta sig men jag ska packa för äventyr innan och efter själva vandringen också. Åker jag söderut härifrån passar jag på att göra både det ena och andra. Här har det bjudits på storm idag så nu längtar jag verkligen efter riktig sommarvärme. Jag försöker ändå inte bestämma vad exakt jag ska göra. Det är fortfarande öppet vad jag ska hitta på när jag kommer hem från vandringen. Jag bestämmer då vad jag har lust att göra.

22 dagar

När jag sätter mig här och skriver dagens rubrik så blir det väldigt konkret att dagarna går. Sakta tickar det framåt och jag börjar nästan stressa lite för det är mycket jag vill förbereda.
Idag var en sådan dag då lärarjobbet är det bästa jobb man kan ha. Jag har tillbringat dagen utomhus och grillat korv och njutit av naturen. En härlig friluftsdag med glada barn och härligt väder. Dessutom fick vi promenera några kilometer tillsammans. 

23 dagar och nätter...

Ibland står man i ett vägskäl och vet inte vilket håll man ska gå. För några år sedan var jag i ett sådant vägskäl. Valen jag gjorde då har gjort så att jag hamnat här där jag är idag. Självklart visste jag ingenting då om vad som skulle komma. När jag tänker ännu längre tillbaka på mitt liv så inser jag att jag gjort säkerhetsval. Det vill säga om jag väljer den här utbildningen finns det alltid någonting annat jag kan göra om det inte passar. Jag har nog aldrig behövt göra ett val som påverkar mig stort förutom för några år sedan. Det har nog påverkat mig mer än jag trott för jag har ännu inte riktigt landat. Jag känner mig fortfarande på väg och vet inte riktigt vad det ska bli av mig. Det är nog en av de större anledningarna att jag nu ska vandra caminon. Jag ska ta reda på vad jag egentligen vill och vad det är jag ska syssla med resten av livet. Inte små förväntningar på en veckas vandring!! Blir jag inte klar får jag väl ta en vandring till nästa sommar!!

24 dagar kvar...!

Idag blev det en riktig runda! En timme dit och en och en halv timme hem. Det var skönt att komma ut i friska luften och njuta av promenaden. Tyvärr blåste det och det kändes nästan som om det var snö eller regn på väg. Riktigt kallt faktiskt. Vi gjorde upp eld och myste i alla fall, finns det kläder behöver man i alla fall inte frysa. Gott med kaffe och korv till.

Mycket hann jag fundera på, både jobb och den stundande vandringen. När tankarna börjar vandra är det svårt att få stopp på dem men rätt som det är kommer jag på mig själv att njuta av vandringen och de saker jag ser längs vägen. När det är en kortare tur så har jag målet för ögat. Undrar hur det kommer kännas när målet är 10 mil bort? Väl hemma var det skönt att snöra av sig skorna och då hade jag ända bara gått 17000 steg...

25 dagar till start.

Idag ville jag verkligen ut och gå men jag hade viktigare saker för mig. Jag och Viktor åkte runt Kiruna och tittade om utebadet hade öppnat men tyvärr inget vatten i bassängerna och så åkte vi och tittade på det nya stadshuset som håller på att växa fram. Det var skönt att få ta vara med varandra och bara må gott. Sedan har jag varit ut på min första körlektion som handledare med äldste sonen och det gick över förväntan. Det var också roligare än jag trott. Starta och stanna, starta och stanna... Jag tror jag fick godkänt!

Vi har en underbar natur att vandra i och det är inte långt dit. Ändå är det inte så lätt att komma iväg. I viljan finns och i tanken är jag redan ute och går. Jag läste en reseskildring av en vandring på caminon (som pilgrimsleden också kallas). Det kändes som jag redan var där och gick. Hon berättade om de tidiga morgontimmarna när hon fick gå alldeles själv och se solen gå upp. På morgonen ville hon gå själv några timmer och njuta av tystnaden. Det lät så underbart. Jag tycker om de tidiga morgonpromenaderna, luften är så klar och allt är så stilla.

Om det nu inte var full storm som det var här hela dagen, så jag kunde överleva att det inte blev någon promenad!

26 dagar kvar och nu är det helg!

Det är fredag och jag har tre lediga dagar att se framemot. När jag har tid över vill jag ut och vandra eller lyssna på musik. Jag lyssar gärna på Miten och Deva Premal, både deras mantan men också Mitens röst och texter berör. Jag hade en otrolig upplevelse på deras konsert för precis en vecka sedan. Ett fullt konserthus i Stockholm med människor som delade samma upplevelse och samma OM!! Det var en magisk känsla att få dela detta med så många. Konserten började i tystnad och Deva startade med ett OM och publiken följde med efter det andra så hade jag gåshud och tårar i ögonen. Det var så starkt. Mellan alla mantran satt publiken full av förundran och lyssnade till 1500 andetag! Konserten slutade med att stilla Namaste och lämnade oss alla med en känsla av fullbordan och saknad på samma gång.

Än i dag kan samma känsla komma tillbaka och jag blir full av förundran över vad mantran kan göra med oss. Speciellt när de sjungs tillsammans!

27 dagar till start...

Ibland kryper dagarna fram och jag önskar jag var närmare. Men jag började fundera på packlistan och insåg att det är ganska mycket att förbereda. Från tjejerna som ska hålla i vandringen kom tips på en packlista. Den togs tacksamt emot och jag har läst den flera gånger. I huvudet har jag bokat av att jag nog har både det ena och andra hemma i skåpen. Några saker hade jag dock aldrig haft i min ägo. En doppvärmare... ja kanske vill man koka en kopp te på kvällarna men jag har klarat mig utan tidigare så jag klarar mig nog nu också, men å andra sidan kanske det skulle vara gott. Hm... får se hur jag gör. En liten vattenkokare kanske inte tar så stor plats...En annan sak som jag aldrig har haft är massage koppor. Jag var tvingen att söka på vad det var. Silikonkoppar som används för att skapa undertryck mot huden och öka blodcirkulationen. Massage kan vara skönt men jag hoppas att jag kan få det på annat sätt om jag behöver. Ullstrumpor har aldrig varit min grej men jag tror att jag har köpt på mig några årsförbrukningar... Däremot har jag nu hittat en bra kombination två par tunna strumpor som jag kommer att ha när ja vandrar. Jag kommer bara att bära min dagspackning eftersom det övriga bagaget kommer att transporteras mellan ställena vi sover på. Det är skönt att kunna koncentrera sig på bra kläder och inte på att minimera packningen på grund av vikt. Om jag skulle ha gått själv så hade jag varit tvungen att bära allt jag behövde och helst inte mer än 8 kg. Nu kan jag packa för en semester med vandring och ta med läsplattan så jag kan använda den för att uppdatera bloggen.

28 dagar kvar till start!

Nu idag har jag bestämt mig att det blir ett inlägg varje dag inför och under min vandring i Spanien. Vädret i Kiruna idag var strålande med lite vind. Jag hade vind i seglen på väg hem från jobbet. Stadshuset fick bli en start på denna resebeskrivning som jag tänker göra.

Jaa!! Snart är det dags! Förberedelserna är i full gång. Jag har skaffat mig nya kängor och de har jag promenerat i och det känns supersköna! Varje gång jag är ute och går tänker jag på hur det ska bli när jag väl är på plats. Jag ska vandra Santiago de Compostela, en pilgrimsled i norra Spanien. Hela leden startar i Frankrike, Saint Jean Pied de Port och sträcker sig i 80 mil till Santiago de Compostela. Jag har funderat på att vandra hela vägen och känner en längtan efter att få komma ut på en tur som varar så många dagar och lämna all vardag hemma. Men eftersom jag är en sådan som vill ha lite ordning på vardagen och har svårt att släppa taget helt så nappade jag på ett erbjudande om Soulwalk. Tre kvinnor som för fjärde året genom för Soulwalk. Det blir vandring, minfullness, meditation och massage. En kurs i att fördjupa mitt själv-ledarskap. Vi kommer bli en grupp på 15-25 personer som vandrar tillsammans från Sarria till Santiago de Compostela ca 10 mil under 6 dagar. Den 29 juni är det dags för avfärd mot Spanien!!