Underbara sommarkvällar vid havet. Det känns som jag redan befinner mig vid regnbågens slut och har hittat skatten. Nu ska jag förvalta och värna om den så den blir kvar hos mig. Alla saker som jag bara tagit förgivet ter sig plötsligt värdefulla och samtidigt ovärderliga. Jag tar tacksamt emot och öppnar upp för kärleken.
Min egen väg är inte utstakad för jag har inte riktigt målet klart. Jag hoppas att vandringen på caminon ska hjälpa mig eller i alla fall hitta riktningen. Det kanske är att hoppas för mycket men min intention är att våga släppa taget och ge mig hän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar