Stora Sjöfallet

Vandringen fortsätter och tankarna likaså. Vi fick en femdagars tur i nationalparken. Vädret var helt fantastiskt och humöret på topp. Ryggsäcken var inte alltför tung trots trangiakök och mat för två i fem dagar. Jag har övade tillit och på att släppa kontrollen. Jag hann tänka mig för flera gånger att jag behöver inte påverka besluten som skall tas utan jag kan helt och fullt lita på min vandringspartner. Det var en otrolig skön känsla att bara koppla av och låta det som sker bli min verklighet.

5/7 - Lavacolla till Santiago

Vi vaknar tidigt och packar ett frukostpaket. Kvinnan på pensionatet är väldigt stressad. Det är två grupper som ska iväg och alla vill ha en kaffe innan de går. Vi känner av stressen och tycker synd om kvinnan. Då får vi veta av dem som varit där tidigare att hon är likadan när det är två gäster. Stressnivån hos mig lägger sig och jag ser fram emot vandringen som idag bara är 10.5 km. Eller hur, bara! Halvvägs stannar vi och äter vår frukost och sedan följer vi resten av leden inne i Santiago. Utan att jag fattar det är vi framme vid katedralen och pustar ut. Men bara en liten stund för nu är det dags att hämta ut våra diplom. Jag är lycklig och en härlig känsla av att jag klarade det infinner sig. Jag känner mig lugn och avslappnad. Vi sitter med på gudstjänsten som hålls för pilgrimer, tar emot välsignelsen och får tårar i ögonen. Vi ser oss om i Santiago gamla stad, lunchar, shoppar och sedan unnar vi oss en taxi till hotellet där poolen väntar. Avslutningsmiddag för gruppen, det känns vemodigt efter alla nya vänner jag fått. Tidig kväll för taxin hämtar redan 05:00.

Storforsen naturreservat

Kan inte säga att jag har landat efter vandringen. Vet inte om jag kommer göra det. Det känns snarare som vandringen lever kvar. Benen vill gå, kroppen vill ut, sinnet vill ha stillhet och själen vill ha rymd. Jag är hemma hos hjärtat och njuter just nu. Små korta strövtåg i naturen ger energi och jag är mycket tacksam. Jag fortsätter öva på tilliten och nu och då gör samtalen sig påminda. Under vandringen skulle vi lyssna på kroppen och jag gjorde det. Jag hade ont i fötterna och gick långsamt, vilade och tog det lugnt. Dagen efter bestämde jag att gå fortare eftersom det antagligen skulle göra lika ont som att gå sakta. Då sa en vän att jag skulle "lyssna" på kroppen. Det var först då jag fattade. Det är smärtan som talar om att det är något jag behöver få insikt om. När jag känner in vad smärtan försöker säga så komner det. Vilken aha-upplevelse!

1/7 - Portomarin till Palais de Rei

Idag vandrade vi i tystnad ända fram till lunch. Temat för dagen var tacksamhet. Under vandringen skapade jag ett mantra: Tack för skorna, tack för min friska kropp, tack för att jag känner smärta, tack för att jag får uppleva detta och tack för att jag är här. Det är otroligt rogivande att vandra tyst och inte prata bort möjligheten till att utforska sig själv. Det är spännande vilka tankar som kommer upp och hur mycket huvudet går igång på. Det var bra att ta till tacksamheten när tankarna började vandra bort. Lunchrasten blev till slut två timmar lång och bestod av skratt och åter skratt. Lite omelett och glass och när det var dags att gå var det segt i benen innan vi kom i gång. Men det bästa på hela dagen var eftermiddagens samling. Då fick vi massera varandras fötter och det var otroligt skönt. 

30/7 - Sarria till Portomarin

Idag har vi vandrat 22 km i underbar terräng. Härligt att få prata med nya människor och om viktiga saker. Det är underbart att prata med olika människor för samtalen blir så olika. En liten stund har jag promenerat själv. Jag vet att det är jobbigt för att då förmanar mig själv för både det ena och andra. Under eftermiddagen hade vi reflektioner från vandringen och det var härligt att lyfta motstånd som kom upp och få hjälp att vända på energin så den gör gott istället.

29/ 6 På väg - Ultreia!

Nu har vi samlat hela gruppen och är på väg till Santiago de Compostela med Iberia. Därifrån åker vi buss till Sarria och hinner sova några timmar innan vi startar imorgon kl 8:30. Har ingen aning hur det kommer att gå att publicera inläggen. Jag kommer skriva varje dag och publicerar när jag kommer åt wifi.

Det kändes jättebra att träffa alla och kursledningen har gjort ett bra planeringsjobb. Det känns tryggt och bra. Nu gäller det bara att våga möta mina rädslor och släppa taget och kasta sig utför. Redan vid presentationen fick vi tala om förväntningar och rädslor. Jag fick börja redan där. Det är tufft att öppna sig och verkligen säga vad man har på hjärtat. Men efter denna resa/kurs ska jag göra det!