Livet ger en vad man behöver. Idag har jag fått försvara mig och det är inte något jag brukar göra ofta. Det är något som jag kan tycka är olustigt. Jag har sällan behövt göra det men när man måste så känns det sällan bra efteråt eftersom man inte är överens. Denna gång hann jag tänka på att hålla mig saklig och inte bli arg. Under själva diskussionen lyckades jag säga min åsikt men också lyssna in. Jag tycker att jag lyckades bra kanske hade det med platsen att göra. Ica är tydligen ett bra ställe, båda parter måste hålla ned tonläget, inte se för arga ut och framför allt hålla sig avslappnade och se ut som om det bara är småprat. Nu när jag har tänkt över situationen kan jag komma på saker som jag såklart hade kunnat göra annorlunda. Jag borde ha ställt mer frågor för att förstå problemet bättre...
Idag är jag dock tacksam för att jag har möjlighet att meditera i grupp. Många frågor och problem blir lösta antingen via meditationen eller i samtalen efteråt. Det var faktiskt en gammal meditationsvän som tyckte att jag skulle blogga om vandringen på caminon. Först tänkte jag att det blir att skriva om samma sak varje dag men jag kom på att jag vill skriva och det var en spark i baken att komma igång. Bara för att komma igång började jag med nedräkningen. Därför blir det lite allt möjligt nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar