Tack och lov för att det finns mobiltelefon med larm. Då kan jag skriva in en påminnelse om det jag vill komma ihåg. Har jag lovat någon vill jag inte glömma bort människan som väntar på mig. Men hur känns det för den som jag lovar att jag bara kommer ihåg genom en påminnelse i telefonen. Det blir som föselsedagshälsningarna på Facebook. Ingen vet egentligen när någon fyller år utan Facebook eller någon annan vän hjälper oss att komma ihåg. Är vi så oviktiga för varandra, vad är det som stjäl vår uppmärksamhet? Är det kanske tanken på vad andra ska tycka och tänka om vad vi gör och inte gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar