Hur många gånger har jag inte sett en vacker himmel och tänkt att den är vacker. Jag är lyckligt lottad tänker jag, som får se sådana vackra kvällshimlar. Ofta med moln som är upplysta av solen och bidrar till en mycket mer spännande himmel än de jag sett vid Medelhavet då det oftast inte finns ett moln på himlen och solen har alldeles för bråttom ned.
Idag upplevde jag himlen med hjärtat. Helt plötsligt när jag sitter i bilen på väg hem blir jag gråtfärdig. Den är väl egentligen inte vackrare än någon annan himmel jag sett men ändå så känns det som hjärtat svämmar över. Det var en sån härlig stund i ögonblicket som jag redan längtar tillbaka till. Hela kroppen var uppslukad av undret och inget annat kändes viktigt. Det var så skönt att vara där. Jag vet att jag kan uppleva de stunderna oftare än jag gör. Men det är när de överraskar som jag blir påmind om att hitta tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar