Att formulera sig kräver tid. Gärna sammanhållen och inte en stund då och då. Jag har skrivit när det blir lite tid över och litegrann varje gång. Det kan göra reflektionerna djupare eftersom jag får fundera ytterligare ett varv. Men jag känner att jag inte riktigt hinner tänka klart.
Att reflektera över det jag läser i litteraturen blir det en sorts meditativ läsning. Jag läser ett stycke och sedan sitter jag och funderat kring det och det blir några textraderna för att kunna sortera tankarna. Skrivandet följer läsningen. Fast däremellan behövs en stunds kontemplation för att tankarna skall landa.
Just nu har jag en sorgeperiod eftersom boken jag har läst är slut. En anledning att jag vill läsa långsamt, boken får inte ta slut för fort. Den är som en god vän att komma tillbaka till. Den kommer med klokord, glädjetårar och aha-upplevelser. Efter en sådan bok tar det emot att börja på en ny. Jag vill njuta av den ytterligare en tid. Kanske till och med läsa om några stycken som berörde lite extra. Så länge jag har den kvar det vill säga innan jag lämnat tillbaka den på biblioteket så känns det bra. Jag kan gå tillbaka och läsa eller bara vetskapen att den finns i min närhet är lugnande. Efter ett tag kommer suget av att börja läsa någonting annat och då kan jag släppa den senaste boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar