För många år sedan var det någon som sa till mig: Två sanningar närmar sig varann. En kommer inifrån, en kommer utifrån och där de möts har man en chans att få se sig själv. Jag funderade länge över vad det betydde och vad människan menade. Jag tyckte om det där med att möta sig själv men allt utifrån var så rörigt så jag fick aldrig grepp om det. Sedan föll orden i glömska.
Nu när jag läser Owe Wikström så har han citerat en bit ur Tomas Tranströmers dikt, Preludier II. Det är exakt samma ord. Jag får nu veta vart de kommer ifrån och en förklaring, kanske inte som jag trodde. Inifrån är väl självklart mina tankar och utifrån det jag läser för närvarande och när inre och yttre erfarenheter drabbas samman måste jag bena ut vad som är jag. Jag hade inte kopplat ihop sanningen utifrån med det skrivna ordet utan tänkte den mer som det upplevda, samspel med människor och situationer i vardagen. Men jag känner med åren som gått och all litteratur som jag läst så kan jag hålla med. Vissa saker tar jag till mig, annat låter jag passera. Tack och lov för att det finns så mycket böcker att läsa! Och eftertanken efter en läst bok är som en efterrätt efter en god middag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar