Jag är så tacksam för att jag har vänner som påminner mig om att vi är alla kärlek. Det är så lätt att glömma bort att vi alla är förenade. Likaväl som det är lätt att glömma bort att alla har en egen historia och jag kan inte veta varför mina medmänniskor agerar på det sätt de gör. Men när jag hör min vän säga: Jag tycker om henne. Då tänker jag att alla människor har alla goda sidor och det finns någonting att tycka om hos alla. Jag blir så glad inombords när jag märker vilken skillnad det gör på omgivningen när någon står upp för sig själv och pratar med hjärtat istället för egot. Det är mycket lättare för mig nu att hindra tankarna från egot att komma ut som ord. Jag hinner bearbeta tankarna och välja hur jag ska uttrycka mig.
Jag fick mig en tankeställare när jag irriterade mig på hur omständiga människor var. När det var jag själv som var det. Jag började beblanda mig i saker som jag inte behövde och då blev det ännu värre. Jag hann stoppa mig själv och allting blev så mycket lugnare inom och omkring mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar